Israel i Bibelns profetior 14

Tid för nåd och upprättelse

Det finns många bibelställe som handlar om hur Gud bryr sig om Israel och samlar dem igen och vi skall titta på Ps 102 där vi i vers 14 kan läsa om hur Gud på nytt skall förbarma sig över Sion, och Guds folk Israel får bo där igen.

Ps 102:12.  Mina dagar försvinner som skuggan och jag torkar bort som gräs.

Det börjar med att allt är hopplöst men så förbarmar sig Gud.

Ps 102:14.  Du reser upp, du förbarmar dig över Sion [monument, pelare, öken, torr plast], för nu är tid för nåd, för festen [församlingen, högtiden, den fastställda tiden] har kommit.

Det är inte bara nåd som Israel får, nej det är fest, och högtid, När Gud förbarmar sig då ger han också välsignelse, och då vänder han den hopplöshetens förbannelse som Israel har haft till sin rika välsignelse.

Ps 102:28.  Och det som är slutfört [det fullkomliga, du] består, och dina år upphör inte.

Ps 102:29. Dina tjänares barn de bor [stannar] där, och deras avkomma står fast inför dig.

Det som nu görs när Israels barn får sitt land det är fast. Det skall bestå, och Israels Barn skall framöver fortsätta att bo i landet.

Karl Håkan

För den som vill läsa hela Psalm 102 så finns den här:

Ps 102:1.  En fattigs bön, för han tynar bort, och inför Jesus [Jashve] utgjuter han sin bön.

Ps 102:2.  Jesus [Jashve] hör min bön [psalm] och låt mitt rop komma till dig.

Ps 102:3.  På min misshandels [ångests] dag, må du inte dölja ditt ansikte för mig, böj ditt öra till mig, i dag ropar jag, svara snabbt.

Ps 102:4.  För mina dagar har förbrukats som i rök, och min styrka [ben] är uttorkad [har brunnit] som i eld.

Ps 102:5.  Mitt hjärta är slaget [stympat] som gräs och vissnat, för jag har glömt att äta mitt bröd [varit omedveten om mina förtärande krig]

Ps 102:6.  Från mina suckars rop förena sig mina ben med mitt skinn.

Ps 102:7.  Jag har blivit öde som [liknar] en pelikan i öknen, jag är som en kropp [uggla] i förödelse [ruiner]

Ps 102:8.  Jag vakade och jag var som en ensam sparv på altaret [taket, altartoppen]

Ps 102:9.  Hela dagen har jag förtalats av mina fiender, om min undergång har de svurit mot mig.

Ps 102:10.  För aska åt jag som bröd och i min dryck har jag blandat gråt

Ps 102:11.  För du har tagit [riktat, använt] mig och kastat bort mig från ditt ansikte i avsky och vrede.

Ps 102:12.  Mina dagar försvinner som skuggan och jag torkar bort som gräs.

Ps 102:13.  Men du Jesus [Jashve] finns i evighet och ditt minne från generation till generation.

Ps 102:14.  Du reser upp, du förbarmar dig över Sion [monument, pelare, öken, torr plast], för nu är tid för nåd, för festen [församlingen, högtiden, den fastställda tiden] har kommit.

Ps 102:15.  För dina tjänare har betalt en skuld för [glatts över] hennes stenar, och förbarmar sig över marken.

Ps 102:16.  Se [Och frukta] hedningar, Jesu [Jashves] namn, och alla konungar hans härlighet.

Ps 102:17.  För Jesus [Jashve] bygger Sion [monument, pelare, öken, torr plast], han har själv visat sig i härlighet.

Ps 102:18.  Vänd din bön om fattigdomen till Gud, för han föraktar inte er bön.

Ps 102:19.  Du skall skriva ner detta till kommande släkter och folk som blir skapade, de prisar Jesus [Jashve].

Ps 102:20.  För det är så att Jesus [Jashve] har skådat ner från den heliga höjden, han har sett från himlen ner till jorden.

Ps 102:21.  För han hörde de fångnas gråt [skrik], för att släppa fri dödens barn.

Ps 102:22.  För att förkunna [deklarera, berätta] på Sion Jesu [Jashves] namn och hans pris i Jerusalem.

Ps 102:23.  När folken församlas tillsammans från kungarikena för att tjäna Jesus [Jashve].

Ps 102:24.  Hans kraft avkortar mina dagar på plågans väg.

Ps 102:25.  Jag säger: Min Gud [Min Gud sade: ] offra mig inte efter halva mina dagar, dina år är från släckte till släckte.

Ps 102:26.  I forntiden grundlade du jorden och dina händer gjorde himlen.

Ps 102:27.  De förgås och du stiger upp och de alla är som ett förräderi som misslyckas, som kläder [ett påhäng, hustru] som du byter ut, och som är borta [utbytt].

Ps 102:28.  Och det som är slutfört [det fullkomliga, du] består, och dina år upphör inte.

Ps 102:29. Dina tjänares barn de bor [stannar] där, och deras avkomma står fast inför dig.